Med husbil genom Italien, Etapp 9

Jag har alltid velat åka till Kalabrien då jag har hört så mycket om den regionen; fina stränder, en miljö helt annorlunda än norra Italien men naturligtvis också mycket kriminalitet och så maffian förstås! Med lite blandade känslor kom vi in i Kalabrien, tänk om det var väldigt mycket kriminella här? Det hade man ju visserligen hört om Puglia också och vi hade inga problem där. Vi följde i alla fall kusten och svängde av mot en plats som heter Punta Alice. Vi hade sett att man kunde parkera där och att det fanns långa stränder. Det stod en husbil där när vi kom dit, en tysk med mamma ca 70 år och dotter ca 50 år. Snart fick vi ytterligare sällskap av 4 katter och de stannade troget hos oss under hela vistelsen. Stranden var lång och bred men det var stenig strand och det är inte min favorit. Vattnet var dock kristallklart och väldigt behaglig temperatur så det var underbart att bada och sedan sitta och sola. Det är ju trots allt den 13 november så det är ju inte helt självklart att bada i havet då.

Förutom det fina vattnet fanns det absolut ingenting här. Vi har märkt på alla ställen att så här utanför turistsäsongen så är det mesta stängt. Precis bredvid parkeringen fanns en restaurang men inte öppen nu. När man åker husbil har man ju allt med sig så det var bara att laga mat själva, första kvällen i Kalabrien så blev det en enkel omelett.

Nästa morgon tog vi en lång promenad, det är ganska jobbigt att gå på en stenstrand men lite motion behöver man ju. När vi kom tillbaka hade tyskarna åkt så vi var helt själva. Framåt eftermiddagen/kvällen kom det 3 – 4 bilar med unga killar och första tanken var ju att nu har de sett att vi är utlänningar och nu kommer de att råna oss! Killarna gick dock ut och sprang på stranden så de var ganska ofarliga!

Vi ville se mera av Kalabrien så vi åkte lite inåt landet och kom förbi Catanzaro som är huvudort i Kalabrien och här finns även universitet men vi ville ju till havet så vi hamnade i Tropea och här pratar vi vackra stränder, det var fantastiska stränder och riktigt fint vatten. Vi parkerade på en parkeringsplats där flera andra husbilar stod och promenerade runt i Tropea. Själva byn ligger högt uppe på klippan och åker man inte bil upp så får man ta de 200 trappstegen, känns i benen kan jag säga! Slottet, som också ligger ute på en klippa, var stängt och även de flesta restauranger var stängda så det var inte bara att välja var vi skulle äta, det var bara att ta det som var öppet.

Man kan ju tro att man undviker turistfällorna när det mesta är stängt men här kändes det som om de visste att man inte hade så mycket att välja på om man skulle äta på restaurang. Vi ville ju äta något typiskt från Kalabrien så det blev n´duja (en slags mjuk salami) tillsammans med fileja (en pastasort) och naturligtvis den röda löken som är typisk för Tropea. Var det gott? Det var inte min favorit…………

Jag åker gärna tillbaka till Tropea för den fina miljöns skull och jag är säker på att det även här finns italiensk mat i toppklass, bara man får välja restaurang själv!

Nästa dag blev det en skön dag på stranden, inte många som badade då det var ganska kraftiga vågor. Underbart i alla fall att njuta av sol och värme. Lagade mat i Moxie och bestämde oss för att åka vidare under morgondagen.

Värt att veta om Kalabrien

– Huvudort är Catanzaro. Andra större städer är: Reggio di Calabria (största stad), Cocenza och Crotone.

– Kalabrien är själva foten i Italien och har stora kustremsor; Joniska havet i öster och Tyrrenska havet i väster.

– På det smalaste stället i Messinasundet mellan Sicilien och Kalabrien är det 3,2 km. 

– Kalabrien är känd för sin produktion av lakrits. Lakritsrötterna härifrån anses vara världens bästa.

– Sevärdheter i Kalabrien är annars Capo Vaticano utanför Tropea som är en slags grotta man enklast kommer till med båt. Stranden lär vara fantastiskt där, tyvärr gick inga båtar dit i november månad. Annars finns det flera nationalparker och vandringsleder i Kalabrien man också kan besöka.

– ”Tartufo di Pizzo” är den absolut kändaste glassen från Kalabrien. De som bor där äter aldrig glass någon annanstans……….